Alla är upprörda och förvånade över att människor i en förtroende position missbrukar sin ställning och tillförskansar sig förmåner som de inte har rätt till. Situation efter situation verkar peka på att vi tar det vi kan få om vi har en rimlig chans att komma undan. Nu senast var det Anna Johansson-Visborgs stiftelse. Visst är det fel. Vi kan inte acceptera att människor skor sig på andras bekostnad. Det märkliga är att det händer gång på gång.
En intressant sak är att det verkar inte ha med partifärg att göra, inte om man är offentligt eller privat anställd och inte om man är fackligt eller politiskt vald heller. På rak arm kan man ju nämna Skandia, Mona Sahlin, Björn Rosengren, Motala kommun etc etc. Det verkar vara ett mer grundläggande mänskligt karaktärsdrag som får oss att snatta, köpa Toblerone, renovera lägenheter etc.
Det vi glömmer bort är att det är människor det handlar och vi, arma själar, är svaga käril.
Det är lustigt, när det gäller nationalekonomi då inser vi – t.o.m. förutsätter vi – att människors enda drivkraft är egenintresset men när samma människor är inplacerade i en funktion , typ direktör, politiker eller fackpamp, så skulle den mänskliga naturen ändras. Tror knappast det va! Jag menar att när vi inser och förstår att även direktörer och politiker bara är människor, vars främsta drivkraft är egenintresset, så kommer även våra förväntningar på dessa människor att (kanske dramatiskt) förändras. Hur många människor i Stockholm skulle inte ha sålt sin själ till djävulen för ett förstahandskontrakt i innerstaden?
Kanske är beslut som vi själva tror är rationella eller altruistiska i själva verket är fattade med egoistiska motiv. Stiftelsemänniskorna i Stockholm trodde nog att stiftelseurkunderna var så föråldrade att det faktiskt inte spelade någon roll om de delade ut lägenheter till sig själva eller inte och drivkraften (en lägenhet i Stockholms innerstad är en stark motivator) var så stark att ingen ville ta reda på en alternativ sanning (permutaion) dvs. egenintresset stoppade sådana tankar från att ta sig upp till ytan.
Jag tror inte ens Skandiadirektörernas lägenhetsrenoveringar var något som de vid tillfället uppfattade som något annat än helt rätt och rimligt. När man tänker efter så är det väl inte sämre att det bor en Skandiadirektör i en våning än någon annan direktör? (Tro mig, dessa våningar på Strandvägen var aldrig ämnade för något annat än direktörer!)
Problemet heter suboptimering. Hur vet vi att beslut som skall vara rationella inte istället fattas av egoistiska skäl? Hur vet vi att den investeringspolicy som Skandias direktörer beslutade om i det Skandia Liv-ägda fastighetsbolaget Diligentia var den mest rationella? Var det korrekt att investera så tungt i snobbiga adresser i Stockholm eller var den policyn utarbetad så att det skulle finnas lediga lägenheter där direktörerna ville bo? Svaret är: Vi vet inte! Kanske hade det varit mer lönsamt att investera i en industrifastighet i Avesta eller kanske inte.
Det finns bara en sak för bolagsstämmor, styrelser, fackliga representantskap och politiska församlingar att göra. Släpp inte kontrollen. Man kanske inte kan kolla upp varenda räkning (det brukar vara standard svaret från revisorer och styrelser) men man kan väl börja med alla kreditkorts noter och lägenhetsöverlåtelser.
Vad tycker du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
I lördags klev jag sömndrucken upp ur sängen sätter mig bredvid barnen och tittar på TV4:s morgonprogram. I soffan sitter LO:s ordförande och idkar självrannsakan för vad hennes medarbetare ägnat sig åt i form av att roffa åt sig förmåner. För att belysa frågan ifrån en annan vinkel har reportrarna lyckats ragga upp två fackpampar på mellannivå. Självkritik var ingeting som de hade drabbats av. Vad sägs om - visst skall folk som representerar LO ha möjlighet att ha en representativ våning i centrala Stockholm - eller om LO äger bostäderna så är det väl självklart att de som skall få tillgång till lägenheterna också kommer ifrån LO i första hand, varför skall man ge bort dem till andra?
Det låter som ett eko ifrån Skandiadirektörerna. Visst Skandia skaffade bostäder på Strandvägen så det är ju självklart att dessa skall befolkas av Skandiafolk. LO skaffar bostäder i centrum, visst skall de befolkas av LO toppar. I slutet på George Orwells "the animal farm" kan man inte längre skilja på grisarna och människorna. Så är det även här. Man måste utgå ifrån att det är egenintresset som styr. Att man tycks komma ifrån näringslivet eller fackföreningsrörelsen verkar inte spela någon roll. Att fackföreningsrörelsen är en alternativ karriärsstege skall man inte förvåna sig över och varför skall man då behålla någon form av idealism. Självkritiken får de högsta ledarna ägna sig åt likt en japansk koncernchef som förklarar att företaget gått överstyr. Allt för att ge sken av själslig bot och bättring inför folket. Eller vad gör man inte för att ostört få leva vidare som man alltid har gjort
Sven - Anders Christensson
Insiktsfullt. Du nämner "Släpp inte kontrollen" - och det är verkligen det allra viktigaste. Det är alltför lätt (och kanske bekvämast/skönast/mest trösterikt?) att tänka att är det bara människor av vår "egen sort" eller valda/utsedda av "oss själva", så är vi säkrade. Varför skulle vi vara det? Makt lockar och förblindar, oavsett vem vi är. Alla och vem som helst är i riskzonen för att drabbas - och risken är avsevärt större utan insyn och kontroll.
Skicka en kommentar