Om Håkan Jaldung använt för mycket våld eller inte får vi låta rättsapparaten avgöra. Att både under- och överrätt har samma åsikt känns onekligen bra. Det är också mycket bra att åklagaren driver ärendet så pass aggressivt. Bra för samhället men framför allt bra för polisen.
En central fråga i förhållandet mellan medborgare och polisen diskuteras sällan. Vi har överlåtit ett våldsmonopol i det civila samhället till polisen men i den allmänna debatten verkar den uppfattningen ha luckrats upp. Jag menar så här: Vid en konfrontation, i en upphetsad stämning, är det polisens ord som gäller. Det spelar i stort sett ingen roll om de har rätt eller fel. Vi har anställt och utbildat poliser för att vara förberedda och redo att fatta snabba och korrekta beslut under svåra förhållanden. Då måste vi som medborgare också lita på att de handlar rätt. Alltså, säger polisen ”stå still” så rör vi inte fena! Om polisen handlar rätt eller fel får vi diskutera efteråt, just nu gäller polisens tolkning av situationen. Vi betalar dem för att fatta dessa beslut.
Men, andra delen av resonemanget är minst lika viktigt: För att befolkningen skall acceptera att polisen har ensamrätt på att tolka potentiellt våldsamma situationer är det extra viktigt att deras agerande kan bedömas i efterhand. Och det ska ske på ett förutsättningslöst sätt av icke-poliser. Att polisen allt som oftast utreder sig själv påverkar trovärdigheten negativt vilket åklargaren i Jaldungfallet inser och det tycker jag är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
att du är svensk jurist kan ingen undgå. i andra länder finns en förståelse för att det finns högre värden såsom yttrande- och mötesfrihet som inte polisen skall klampa in på alltför hårt annars förlorar de sin demokratiska legitimitet.
Skicka en kommentar