PR-grupp skall störta kungen……..please

För det första så tror jag att hela historien är en anka men alldeles säker är jag inte. Den mediekåte och lätt hysteriske republikanen och folkpartiriksdagspersonen Birgitta Ohlson kan faktiskt ligga bakom en sådan kampanj. (Jag vet inte vad det är med henne men det kryper i kroppen varje gång hon öppnar munnen och de enda gånger hon får komma till tals så handlar det om krav på monarkins avskaffande. Lyckligtvis har andra folkpartister inte samma patologiska effekt på mig! Jag antar att de andra är lite bredare i sin politiska gärning.)

Undrar om de PR människor som påstås ligga bakom kampanjen inser vad de håller på att göra med sina karriärer. OK för att det är straffspark när det gäller PR – man får helt enkelt massor av publicitet om man är kontroversiell i detta ämne, kanske till och med plats i vissa TV-soffor och liknande. En skön ego-tripp helt enkelt.

Risken man begår är ändå att många inte gillar det man gör och det kan störa de affärer man har med landets näringsliv. Dels för att de allra flesta är övertygade anhängare av kungahuset men framför allt för att i jämförelse med hovet är aven de mest välrenommerade kommuniktionskonsulter juniorer i pr-branschen. Kungahuset har en månghundraårig tradition att spinna nyheterna sin väg och ett kontaktnät som är ofantligt stort. Dess pr-maskineri överträffas endast av sossarnas.

Jag är rätt liberal av mig men i ett hänseende är jag stockkonservativ. Mitt förhållande till kungahuset är synnerligen gott. Republikanernas argument faller till backen som nyss skjutna fasaner, tycker jag.

Ett skäl till att vi skall ha monarkin kvar är att den fungerar. Den långa traditionen, exklusiviteten samt att monarken regerar i många år skapar unika möjligheter för kungen att utföra sitt jobb.

En president, som kanske får 6-8 år på sig, hinner aldrig bygga de relationer eller det varumärke som krävs för att addera värde till en invigning eller som dörröppnare vid exportaffärer. Detta tar många, många år. År som man bara får om man redan vid födseln (eller som i Sveriges fall i treårsåldern) är har sin karriärväg utstakad.