Sveriges Nationaldag. De allra flesta är lediga och har tagit på sig sina finkläder. Tillsammans med familjen vandrar man in till staden för att se på nationaldagsparaden.
Längst fram i paraden går musikskolans orkester och Drum Corps, efter dem kommer en rad med lustiga vagnar. Det är stadens gymnasieskolor som varje år tävlar i vem som kan hitta på och bygga den mest spektakulära karnevalsvagnen. Tävlingen är mycket prestigefylld och kulmen på ett livligt studentfirande.
I tåget finner vi också hela kommunfullmäktigegruppen som en dag om året lägger sina trätor åt sidan för att fira. Man firar 1809 års regeringsform men också att stadens budgetarbete är avslutat för denna gången. Men det allra bästa är sparat till sist. Stadens stolthet, fotbollslaget, är självklart med i paraden. Fotbollsspelarna går långsamt, de vill hinna med att hälsa på så många barn och supportrar som möjligt och skriver autografer hela tiden. Stoltheten och glädjen över att representera sin stad går inte att ta miste på. Högljudda hurrarop hörs efter hela kortegevägen där det står folk i dubbla led och viftar med svenska flaggor.
Efter paraden håller stadens borgmästare ett inspirerande och patriotiskt tal. Temat är att det är saligare att giva än att taga, en påminnelse om att vi ändå bor i ett land som är både vackert och välmående. Att vi inte har upplevt krig på 200 år, att vi har bland världens högsta levnadsstandard och några av världens förnämsta idrottare. Ett land att vara väldigt stolt över.
Stoltheten ger oss också trygghet i vårt förhållande till dem som kommit hit för att söka sig ett bättre liv än det man kom ifrån. Alla kan känna att vi svenskar gillar vårt land och därför är det inspirerande för en invandrare att vilja bli lite mer svensk. Lära sig språket lite bättre. Ta lite mer del i samhällslivet och ge tillbaka lite mer till samhället.
Det måste helt enkelt vara attraktivt att vara svensk för att någon ska vilja bli det. Det är upp till oss svenskar att ordna det. Ett ordentligt nationaldagsfirande är en bra start.
Än så länge bara en dagdröm – en nationaldagdröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar